knasmamman

Direktlänk till inlägg 20 januari 2013

Ett steg i taget framåt,

Av knasmamman - 20 januari 2013 18:38

och 5 steg tillbaka hela tiden. Dagen började bra med sol ute, lagom temperatur och en skön lång promenad. Behövligt både för kroppen och för själen med lite extra solljus. Jag och S åkte till affären och hittade stavar till mina skidor, så snart så kanske jag kommer ut och kan åka.   


Kommer hem och lillknas sitter på samma ställe som när jag åkte, inte en droppe vatten har han druckit trots att jag ställt fram både dryck och ett fat med lite mellanmål på. Med andra ord vi är precis där vi var för några veckor igen, äter minimalt och dricker ännu mindre med förstoppning  som följd. Vi börjar närma oss mini gränsen för vad han får väga innan dom drar in hans ena ADHD medicin.

Lämnar av S vid tåget och helgen är slut, känner bara hur ledsamheten kommer över mig igen. Varför kan inte vi få leva ett normalt liv? 

JAg vill inte men vad har jag för val? Mina drömmar, min framtid finns inte kvar längre. Bitter javisst! Man blir det när man natt efter natt inser att det inte var så här det skulle bli eller vara. Jag vill vara viktigt av rätt anledning, av rätt orsak, känsla, behov. Jag vill kunna prata ha, ett utbyte, det jag har med dom andra barnen.


Jag vill inte ha medömkan, eller tycka synd om mig, det hjälper inte. Jag vill att dom som ska tar sitt ansvar som vuxna kring lillknas gör det! Det gör mig så jä... arg att man bara kan sluta träffa sitt barn och sen lägga över ansvaret på en grabb med diverse NPF diagnoser! Det gör mig lika  arg när en läkare som har huvudansvaret undrar varför han måste skriva intyg? "jag  skriver ju så många varje år" dom intyg som jag måste skicka in överallt varje år,  för att få avlastning, omsorg, hjälpmedel, rätt skolform och även få ekonomisk stöttning eftersom jag inte kan jobba en heltid längre. Det går inte med alla möten, handlingsplaner och allt annat som måste ske kring lillknas. Tack vare att läkaren "glömde" signera intyget innan jul så fick inte jag någon avlastning som var tänkt, utan nu måste jag vänta ytterligare 4 veckor innan vi kan få kortis igen. (om det fungerar vill säga). Och vad det gör på mitt så kallade vuxna liv, privatliv tänker jag inte ens gå in på.   


Lyckades få ihop tillräckligt med timmar på avlastningen så jag kunde åka till Stockholm över dagen för att få träffa min syster och även Faster över en lunch, en bra dag som var givande, hittade lite kul på rean och åt god mat.    Trist är att jag nu inte kan åka någonstans på länge för har inte timmar så det räcker.  Den tid som jag finns att använda är 3 timmar i veckan avlösarservice och 2 dygn per månad på kortis. Det är den återhämtningstid som jag och min familj har att tillgå, det är det beslut som jag har. Skulle jag nu komma på ideén att söka mer så måste han som inte ens vill träffa sin son skriva på, och det gör han inte, bara för att han kan.   


Så nu var dagens klagovisa avklarad och jag ska gå in och börja försöka göra kväll inne hos en förstoppad kille som är på uruselt humör. Någon som vill byta ett tag?   


Fridens lijor!


 
 
LiLo

LiLo

20 januari 2013 19:52

Inget finns att säga och tyvärr kan jag inte komma på nåt att göra heller...

Du är en stark kvinna och jag vet att man orkar, bara för att man måste. Men visst fan suger det!

Kramkram

http://www.kucke-li-lo.bloggplatsen.se

knasmamman

20 januari 2013 20:01

Så inåt helvete! kram kram tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av knasmamman - 8 april 2013 22:35

jag har bestämt att inte blogga mer nu, klarar inte av helt enkelt att bli bedömt, granskad, pratat om. Vi gör inga framsteg, finns inget positiv att berätta. Vi står och stampar i exakt samma spår som förra veckan och veckan innan det. MItt liv är...

Av knasmamman - 7 mars 2013 18:39


på riktigt för lillknas, jag kämpar varje dag för att göra hans liv så enkelt och bra som möjligt! Med rutiner, bilder, scheman, mat som han äter så han kanske kan gå upp lite, möten och  någonstans även försöka vara en fungerande människa. Men nu må...

Av knasmamman - 27 februari 2013 20:25

det finns inte mcyket att säga om något, har inte ord som inte låter som innan. Lika trött, sliten och less som igår och dagen  och många dagar innan det.  Vi kommer inte framåt alls. utan står kvar och trampar luft.  Hade hoppats på att vara ledig e...

Av knasmamman - 26 januari 2013 19:55

är det mest hela tiden, jag har slut på ord. Ord och tankar som orkar hålla mig uppe ett tag till.  Jag trodde inte att jag skulle nå botten igen, inte så här hårt, brutalt, elakt. Jag vill inte lära mig något av det här, VILL INTE! Det enda jag k...

Av knasmamman - 21 januari 2013 23:13

det gjorde Lillknas i dag när vi åt. Han har svårt att skära sin mat och brukar få hjälp med detta. Jag skar för stora bitar av köttet men tänkte att det ser han ju och tuggar mer noggrant. DET gjorde han inte! Han sväljer en stor bit och sätter den ...

Presentation


En mamma med en stor familj och i den en kille på 11 år med Asperger, ADHD och lite annat smått och gott.

Hur vi får livet att fungera i det vanliga livet och i diagnoslandet.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

gästbok


Skapa flashcards