jag funderar rätt mycket på det här med "låsningar", fixeringar. Ni som har barn i diagnos landet, har era småknasar också det?

Min lillknas är så fascinerad av knivar, tändare, ficklampor. Han kan även låsa sig när det gäller olyckor på andra, om någon skulle bli skadad( så kommer det nästan på en gång frågor om den måste till sjukhus, kommer den att dö nu osv)

Om vi träffar någon så är ålder väldigt viktigt för honom. och då även följd frågorna, kommer den att dö snart, hur gammal är h*n. Det känns som att ibland så tar det över och styr hans tankar väldigt mycket, Dörren måste låsas och kollas flera gånger, genom att dra ner handtaget. Och maten ska vi inte prata om, är den inte upplagd som det ska vara så kan det sluta med att han inte äter alls. Och i han måste veta vad som ska serveras både hemma och i skolan.( ifs inte ett problem eftersom vi har matsedel men ändå).

Hur fungerar det hos er med maten?

Hans special intressen är dataspel både på xboxen och på mobilen. lego är kul men framför allt spela!

Vad har era barn för intressen?

Nattens små funderingar! 

Ha nästan precis avslutat interljuv med lillknas psykolog och jag funderar.

Kommer man ihåg exakt vad som hände under en förlossning? När dom kunde fästa blicken, sa sitt första ord osv? eller är det bara jag som inte kommer ihåg??  Att idag sitta och pussla ihop alla delar för att kunna ställa en diagnos. Det blir lite "jaha, var det därför som han gjorde så".

När jag faktiskt inser att han aldrig har haft några vänner och lekt som sina syskon gjorde. Han har aldrig lekt rolllekar eller velat vara tillsammans i grupp utan satt helst och sitter helst själv nu med. 

Ikväll är det svårt att få ordning på alla tankar och funderingar, hur det kommer att bli! vad dom säger på måndag när vi ska träffas och få diagnos. Att det är något inom autism spektrat är klart men vad? Vad har han för framtid? Och vilken hjälp finns att få? Ge mig vertygen så att jag kan göra rätt!!

Känner mig nog mest ledsen och besviken på mig själv att jag inte sett och framför allt inte fattat tidigare att någon inte stämde. 

Om jag fattat innan, hade han sluppit en del av sin ångest då? Hade saker varit annorlunda eller hade vi varit på samma ställe som vi är nu? 

Han kommer ju alltid att var min lillknas oavsett diagnoser     

Hade svårt att sova dels när jag visste att jag skulle upp med klockan och för så ont i kroppen och totalt genom förkyld igen!

Men till slut så var det dags att ta sig upp och börja väcka lillknas för resan till Stockholm och utredningsdag.

Fick ringa och sjukskriva mig för nattens jobb, feber och snuvig som sagt. Fick i både frukost och medicin utan större problem och sen dags för tåget, som var lite försenat (inge bra tecken) men tåget kom och vi upp på det och så småningom framme i Stockholm. Som tur var så hade vi stoppat ner cd spelare och sagor i väskan, För väldigt mycket folk och oväsen är inte alltid en bra kombination i lillknas värld. Så när jag såg att det var på väg att spåra ur så var det snabbt fram med den och sätta sig ner. Där vi blev sittande till det var dags att träffa min faster som skulle vara guide för oss. Lillknas berättade bestämt att han absolut inte skulle åka tunnelbana för det var inget kul  och vi skulle åka med den blåa linjen som är längts ner (3 våningar ner) men vi lyckades lirka med honom under protest och kunde ta oss dit vi ville, för att sen ta bussen några hållplatser. faster steg i plus poäng när hon plockade fram lilla meckarlådan ur väskan och klippte  upp lego påsen. Han fick stora ögon när det var både sax, kniv, skruvmejsel och penna i den lilla asken, Jag  vet vad han önskar sig när han fyller!

Sen dags för utredning där han fick svara på frågor och kolla på saker. En av frågorna var om det var något som han tyckte var jobbigt. Och han svarade när mamma pratar för mycket!  kul kille!!  Efter halva tiden tog det stopp och han ville inte mer. Och då var det bara att stoppa och han fick sätta sig en stund med Maisy(cd spelaren, han har döpt den) medan vi pratade lite.

Och allt tog runt en timme.?!? En lång dag för en liten stunds utredning och snart ska jag dit igen för att få besked om vad dom anser att han har  har för diagnos, så samma resa igen tur och retur  . Men vad gör man inte. Äntligen hemma efte en lång dag blev det soffan och en stor skål med glass och sen sängen,

Fridens liljor!

men lillknas har både badat, tagit medicin, slutat spela när jag sa och ligger i sin säng och kollar film! 

Efter en helg som kan kallas för en blandad kompott av kaos och må gott.

Fredagen var totalt kaos med månadens utbrott som avslutades med stora tårar och en lillknas med ångest. Vet inte vad som hände, vad som gjorde att det brakade loss, men loss gjorde det. Så illa så jag fick gå till grannarna och förklara dagen efter.

Jag misstänker en veckas lov, hemma hos sin pappa utan vanliga rutiner med en hel hög syskon ( av olika åldrar), stress över att vi ska göra sista utredningen i morgon i Stockholm och att det bara gick fel i huvuvdet.  Med facit i handen, så reagerade han över ljud redan under kvällen och tyckte att alla pratade högt, men tyckte att jag kunde avstyra det riktigt bra ( vilket det inte gjorde).

När det blir så här illa så är det bara att rida ut stormen och stå kvar, vad som än händer! Det går inte att hålla fast en kille som är så uppe i varv och arg utan man får bara stå i vägen och vara lugn. Det som är jobbigt är att det är  bara jag som kan ta det ( det blir bara värre om andra skulle försöka) och ska ta det! Både han och jag är totalt helt slut efteråt. Han med ännu  mer ångest för vad som har hänt och rädd för att jag ska vara arg.(vilket jag aldrig är på honom!) och jag som är arg på skit diagnoser som styr och ställer med lillknas!

Lördagen gick i solen tecken, med mat som gled ner, spel som fungerade, och en glad och nöjd kille!  En mamma och man som gick promenad, fixade på tomten och på kvällen drack gott och bara hade det bra! Så behövligt för själen.

Söndagen fortsatte i samma stil med gårdagens mat som lunch (favorit i repris, Lasange!) och utflykt till Ida och kollade hennes hästar och fick hö( han satt i bilen men var med i alla fall), till nu.

 Så nu håller jag tummar och tår att natten blir bra och att morgonen fungerar som den ska, så vi kommer med tåget när vi ska för att först träffa Faster Liselott och sen på utredning.

Fridens liljor    

men ibland borde det vara skottpengar på diverse individer ! 

PÅ vilket sätt gangnar allt Lillknas och hans bror??

Måtte detta bli klart snart så vi kan få lite lugn och ro!!! 

nu är bollen i rullning och AS utredningen är i gång.  Så jobbigt för Lillknas!

Många frågor som ska besvaras och saker som ska undersökas.

Men nu är det klart till hösten i vilket fall vilken klass han kommer att tillhöra, men i vilken form det vet jag inte än.

Och hur det kommer att se ut för mig yrkesmässigt, jobbigt med förändringar men nödvändiga.

Är trött och sliten över allt som inte blir klart och oron hur det kommer att gå för honom i framtiden finns hela tiden!

Alla dessa funderingar som jag inte kan göra något åt....än. Som kommer han att tillhöra under LSS och vad kan vi få för hjälp från habiliteringen? Hur blir det med flytten, kommer det bli bättre med oron och ångesten som har honom under så hård kontroll?

Hur mår hans hjärna med så lite näring varje dag?

Jag kan bli så arg! på folk som inte förstår, som tror att han är ouppfostrad, som kan ställa sig och blänga på honom när det inte fungerar! När han kämpar för att få lite kontroll på det som snurrar i skallen.

det kan handla om minuter att komma ut från en affär innan det "smäller" och det inte fungerar alls och vi kan bli stående länge innan vi kommer ut och in i bilen. Vi är klock styrda, har vi sagt en tid så är det den som gäller på minuten, annars kan hela dagen bli totalt förstörd, både hemma och i skolan.

Men underbara härliga meningar kommer ändå hela tiden. och orden du är den bästa och jag behöver bara dig mamma!  

Det finns nog ingen som kan få mig att skratta och gråta lika mycket!!  Det ligger så nära varandra, det räcker ibland bara att rätt (eller fel) person frågar hur det går och hur vi mår, så spricker det och klumpen kommer! 

Skönt är att jag har någon att luta mig emot som får ta mycket av mina tankar och funderingar   och som dessutom gör mycket godare våfflor än mig     

Fridens liljor!!

och en trött mamma med trötta barn.

Har varit en lång vecka med mycket som har hänt och händer.

P och S kom med tåget i dag och det ångade om P redan när han klev av tåget.

Men fick in honom i bilen och vi åkte hem till min raraste vän och hennes son.

Vi gjorde lasange som är favorit mat men en tugga sen var det stopp.

En dålig mat vecka i skolan, där endast pannkakor ena dagen och kyckling nuggets andra dagen slank ner.

Blir lite besviken på skolan, där P assistent var ledig en dag under veckan men gav inte den informationen till P. Så med följd att det gick ju inte alls varken den dagen eller dagen efter.

Varför ska det vara så svårt, så enkelt att ge den informationen till ett barn med ADHD och AS, som måste ha ständig planering, för att slippa ångest och oro?

Men men efter ett hastig uppbrott från vännen, där det höll på att bli utbrott de lyx! så kom vi hem och landade lite. med lite mutor (super morsa som man är )  kladdkaka och grädde (kalorier!) så säger P. mamma vet du? du mobbar min själ! kladdkakan är slut!   ibland så blir jag bara så lycklig. Underbara ord av en underbar unge!

I Morgon blir det fortsatt sällskap av vännen hela dagen och hela kvällen! Hon gör mig så glad i själen!!

Fridens liljor!!

med skolan för att få till en bra skolform för P.

Vilket började inte helt bra, när hon (rektor) började samtalet med att säga att du har väl läst tidningen? om att kommunen ska spara in pengar!

Och att skolan som han går i nu verkar ju bra.....på pappret.

Ja han går i en super bra skola med kanon duktiga pedagoger, men nu vill dom inte riktigt flytta till våran ort, så då får det bli ett annat alternativ, eller hur?

Hon fortsatte vårat samtal med att fråga om pappan visste att P skulle flytta!?!!? Men hallå, inte direkt så jag brukar kidnappa mina egna barn och köra igång en massa för att sedan inte ha J informerad. Och med tanke på att det var han som ville att P skulle flytta från början eftersom det inte fungerar bra där.

Redan där började jag bli lätt sur och undra om hon var på riktigt och då fortsättter hon om att tjata (vilket hon gjorde redan i förra samtalet) om P mediciner, om han verkligen tog sina tabletter och om han inte behövde mer!!

Visste inte att rektorer hade läkar utbildning med??   

Efter ett tag så avslutades samtalet om jag fick fundera lite och det blev ett mail där jag ifrågasätte varför hon, tror att jag kidnappar barn och vad hon har med hans mediciner att göra? För dom sköter jag och hans läkare och skulle det nu bli aktuellt med ändrad dos så är det skolsköterskan som blir inkopplad inte rektor.

Nu i morse kom svaret, där att hon visst skulle ordna så att P fick en anpassad skolgång och att självklart så var hon fulllttt medveten om hur det fungerar med mediciner.

Så tråkigt  att man alltid måste bli arg och behöva kämpa så hårt, vi har inte bett om att få dessa diagnoser alls. det vi vill ha är en normal vardag där P får gå i skolan och få samma möjligheter som alla andra barn till en utbildning!

men Nu tänker jag inte fundera mer på det för stunden, nu ska jag till min raraste vän och mumsa semla!

väl mött!!