med skolan för att få till en bra skolform för P.

Vilket började inte helt bra, när hon (rektor) började samtalet med att säga att du har väl läst tidningen? om att kommunen ska spara in pengar!

Och att skolan som han går i nu verkar ju bra.....på pappret.

Ja han går i en super bra skola med kanon duktiga pedagoger, men nu vill dom inte riktigt flytta till våran ort, så då får det bli ett annat alternativ, eller hur?

Hon fortsatte vårat samtal med att fråga om pappan visste att P skulle flytta!?!!? Men hallå, inte direkt så jag brukar kidnappa mina egna barn och köra igång en massa för att sedan inte ha J informerad. Och med tanke på att det var han som ville att P skulle flytta från början eftersom det inte fungerar bra där.

Redan där började jag bli lätt sur och undra om hon var på riktigt och då fortsättter hon om att tjata (vilket hon gjorde redan i förra samtalet) om P mediciner, om han verkligen tog sina tabletter och om han inte behövde mer!!

Visste inte att rektorer hade läkar utbildning med??   

Efter ett tag så avslutades samtalet om jag fick fundera lite och det blev ett mail där jag ifrågasätte varför hon, tror att jag kidnappar barn och vad hon har med hans mediciner att göra? För dom sköter jag och hans läkare och skulle det nu bli aktuellt med ändrad dos så är det skolsköterskan som blir inkopplad inte rektor.

Nu i morse kom svaret, där att hon visst skulle ordna så att P fick en anpassad skolgång och att självklart så var hon fulllttt medveten om hur det fungerar med mediciner.

Så tråkigt  att man alltid måste bli arg och behöva kämpa så hårt, vi har inte bett om att få dessa diagnoser alls. det vi vill ha är en normal vardag där P får gå i skolan och få samma möjligheter som alla andra barn till en utbildning!

men Nu tänker jag inte fundera mer på det för stunden, nu ska jag till min raraste vän och mumsa semla!

väl mött!!

har vi begärt nu så utredningen kommer att köras igång i mars. Känns skönt så vi vet vad vi ska göra sen.

För tillfället så pratar vi kanske 3-4 gånger per dag för att hans oro ska släppa och för hans saknad. Men ändå när vi säger godnatt på telefon så hör jag oron som finns där och hur han försöker att inte visa att han är ledsen.

 Men vi kom på, att om man tittar på månen samtidigt så ser vi samma sak och då blir det lite bättre.   

Just nu så känns det som en lång tid innan flytten är klar men ändå för lite tid för att hinna få allting helt klart med allt, som skola, försäkringskassan, utredningar och behandlingar.

Och sen allt mitt med att få ordning i deras rum med allt som behövs, skola och nytt schema.

Men som sagt ett steg i taget och en sak åt gången så ska det gå det med.

Fridens

och man blir kopplad än hit och än dit!

Ingen vet egentligen någonting och det är skrämmande när man försöker få tag i P journaler från Bvc och ingen vet vart dom är för som någon sa " systemet fungerar inte riktigt bra i Sverige när det gäller barns journaler som skickas emellan olika skolor".  

Men efter mycket om och men så kanske jag har fått tag i några av dom saker som behövs för utredningen för P , men man funderar ju på hur föräldrar som inte kan eller har förmågan att ta tag i saker gör? För det inser jag ju om man inte ligger på själv om allt så kommer det inte hända ett s.k.i... eller i vilket fall ta betydligt mycket längre tid.

Bra är att vi har krävt vårdgaratin för honom och utrdeningen kan komma igång senast mars och då vara klar i april( om allt går som det är tänkt) trist är att det inte blir Bup i Täby som gör den, för dom är kanon att ha med att göra    och verkligen tar sig tid att svara på alla frågor som jag har hela tiden.

Har tyvärr även insett att en vanlig skola med stor klass aldrig kommer att vara ett alternativ för P och det smärtar!

men får göra det som blir bäst för honom.

Så måste ta kontakt med särskolan och titta på vad det finns för alternativ nu, för P har ju en normal till hög intelligens men klarar inte av stora klasser, ljud och har sin problematik som ställer till det för mycket.

så ännu mer frågor!!!  

Fridens! 

och man blir kopplad än hit och än dit!

Ingen vet egentligen någonting och det är skrämmande när man försöker få tag i P journaler från Bvc och ingen vet vart dom är för som någon sa " systemet fungerar inte riktigt bra i Sverige när det gäller barns journaler som skickas emellan olika skolor".  

Men efter mycket om och men så kanske jag har fått tag i några av dom saker som behövs för utredningen för P , men man funderar ju på hur föräldrar som inte kan eller har förmågan att ta tag i saker gör? För det inser jag ju om man inte ligger på själv om allt så kommer det inte hända ett s.k.i... eller i vilket fall ta betydligt mycket längre tid.

Bra är att vi har krävt vårdgaratin för honom och utrdeningen kan komma igång senast mars och då vara klar i april( om allt går som det är tänkt) trist är att det inte blir Bup i Täby som gör den, för dom är kanon att ha med att göra    och verkligen tar sig tid att svara på alla frågor som jag har hela tiden.

Har tyvärr även insett att en vanlig skola med stor klass aldrig kommer att vara ett alternativ för P och det smärtar!

men får göra det som blir bäst för honom.

Så måste ta kontakt med särskolan och titta på vad det finns för alternativ nu, för P har ju en normal till hög intelligens men klarar inte av stora klasser, ljud och har sin problematik som ställer till det för mycket.

så ännu mer frågor!!!  

Fridens! 

och man blir kopplad än hit och än dit!

Ingen vet egentligen någonting och det är skrämmande när man försöker få tag i P journaler från Bvc och ingen vet vart dom är för som någon sa " systemet fungerar inte riktigt bra i Sverige när det gäller barns journaler som skickas emellan olika skolor".  

Men efter mycket om och men så kanske jag har fått tag i några av dom saker som behövs för utredningen för P , men man funderar ju på hur föräldrar som inte kan eller har förmågan att ta tag i saker gör? För det inser jag ju om man inte ligger på själv om allt så kommer det inte hända ett s.k.i... eller i vilket fall ta betydligt mycket längre tid.

Bra är att vi har krävt vårdgaratin för honom och utrdeningen kan komma igång senast mars och då vara klar i april( om allt går som det är tänkt) trist är att det inte blir Bup i Täby som gör den, för dom är kanon att ha med att göra    och verkligen tar sig tid att svara på alla frågor som jag har hela tiden.

Har tyvärr även insett att en vanlig skola med stor klass aldrig kommer att vara ett alternativ för P och det smärtar!

men får göra det som blir bäst för honom.

Så måste ta kontakt med särskolan och titta på vad det finns för alternativ nu, för P har ju en normal till hög intelligens men klarar inte av stora klasser, ljud och har sin problematik som ställer till det för mycket.

så ännu mer frågor!!!  

Fridens! 

Har varit en bra och skön heg som började mycket tidigt i fredags (för mig som är nattuggla) med att klockan ringde redan kl 06 för resa till Täby Bup för samtal om P och för att sedan ta med mig barnen hem.

Ett bra samtal som gav mycket svar på alla frågor som finns och väckte ännu  fler frågor. Tankarna kring P är att det inte är ren Asperger och ADHD utan ADHD,  och inom autism spektrat med svår ångest problematik.

Lilla knas så mycket du får dras med!   Vet att livet är väldigt tufft för honom och att han mår till och från otroligt dåligt med ångest och mycket oro. Dom kommer att ta upp hans "fall" så fort det går och ge honom förtur, dels för att han ska flytta hem till oss och dels för att man ska kunna börja med behandling så fort som möjligt (kbt tror dom kan fungera och medicinering )

Fick bekräftat på att det vi gör med schema och belöningssystem är bra tänkt och att vi ska fortsätta med det   

Fick en hel bunt med papper som både jag och hans pappa skulle fylla i och även som P skulle svara på själv.

Och så klart när jag kom ut så hade enbart min bil fått böter   för att det stod katrineholm på min p skiva och då ansågs den oläslig!?!    

Svor bara lite!

Sen till Åkersberga för att hämta killar som har väntat såååå läännnggee på att jag skulle komma, hopp in i bilen för hemfärd till K-Holm.

Hemma vid 16 tiden, handling och sen äntligen helg!

P vägrade först att fylla i papper med en massa s.k frågor som han tyckte att det var men ville senare att jag skulle läsa dom och han svara. (lång startbana)

Fick reda på saker som jag inte visste att han funderade på och förstår nu ännu mer hur rörigt det är i hans huvuvd ibland.

Allt väcker så mycket frågor om hur det kommer att bli?, kommer han att fungera "normalt" någongång?, hur blir det med skolan?

det snurrar på en massa frågor och samtidigt en lättnad att få veta att att det är så, det som vi har sett så länge, att få det bekräftat att det inte är vi som har behandlat honom fel, utan vi gör rätt! och att folk får helt enkelt acceptera att P är ett speciellt barn , ett mycket älskat barn  

Helgen har annars varit lugn och behaglig utan större tjafs, lite nya ord som testades. Ha lite svårt att på morgonen tillsammans med en kram få höra väl valda ord, men bara att svälja och låta det logiska tänkandet ta över. ( och tack för att jag har mitt stora hjärta att få bolla tankar med!!)

Men lika ofta som det kommer fula ord så kommer det ett gulligt som " du är min älskling mamma!"

usch idag är en riktig tänkar dag!!

Om hur utredningen ska gå?

vad kommer den att visa?

Är han ADHD och Asperger eller har han autism också?

Kommer det att bli värre innan det stannar av och han kan utvecklas vidare?

Kommer hans ångest att släppa?

Kommer det att finnas den skolformen som lillknas behöver?

Kommer storknas att trivas i sin nya skola när dom flyttar till mig?

vårdintyg, Bupsamtal, Läkare, utvärderingar kring nya mediciner. osv osv .........

Tyvärr så är jag inte ett sånt trevligt sällskap men jag får inte riktigt ordning på alla funderingar.

Men gulligt är godnatt samtalet som har börjat komma varje kväll, med godnatt mamma, är trött och ska sova nu!     

// knasmamman

och den var inte fin, den var full av ångest och smärta!

Du ringde och var så förtvivlad och hade ont överallt sa du.

Du lilla knasbarn  

Hur tröstar man då? När allt bara är så fel och så svårt?

En sak till att lära sig att hantera och veta hur jag ska göra när det blir som värst.

Jag lovade att du kunde ringa mig när du ville i morgon, du skulle ha en lapp i dina byxor med mitt nummer på.

Det kommer att gå bra! jag lovar!