snabbt rusande med full fart! Snart är Fyller min näst äldsta 18 år och jag en annan jämn siffra   kan inte säga att jag ser fram emot det, inte alls!

Vi har blivit med Frasse   Lillknas för tidiga juklapp, en mycket stolt husse som är jätte duktig att ge mat och pyssla.

Vi har kommit igång både med bildschema bra, både hemma och i skolan och nu så har jag äntligen fått licensen, så nu är det lite lättare att fixa bilderna själv.

Lillkans är inne i en period med mycket ljud och rörelser, tror att det är både av glädje, urladdning och en viss ångest. Han låter mycket mer i skolan också men som tur så bryr sig assisten O lika lite som mig, man kan bli lite full i skratt bara när han helt plötsligt skriker som en brunstig björn och säger potatis.   

Jag har varit på första mötet på kortis också och kollat runt hur det ser ut och hur det kan göras om för att passa dom barn med NPF som ska vara där på avlastning. Vi är dom första här i våran kommun och personalen vill lära sig så mycket som möjligt. Man ser tydligt skillnanden mellan "våra" barn och barn med andra funktionhinder, hur olika behoven är. Mycket av den verksamhet som finns nu är baserad på gemenskap, att alla vill göra saker tillsammans. Medan umgänget med i alla fall lillknas är att han vill vara själv, sitta med stängd dörr, gärna timmar i sträck och vi i familjen ska bara finnas runt honom OM han skulle behöva oss. Det märks framför allt på kvällarna när han börjar bli trött, då kan han ropa var 3-5 minut och jag ska gå till honom för att kolla, lyssna eller bara visa att jag är där. Men sen måste jag gå igen.

Det märktes att nu får personalen tänka till och om, men i en positiv mening, dom vill lära sig så att det ska bli så bra det bara går!

Så nästa veckan börjar inskolningen med lillknas först hemma hos oss, sen fika på kortis, sen får vi helt enkelt se, vad han säger omd et hela. tänker inte tvinga honom men behovet finns absolut att få vara lite ledig och bara få vara en liten stund.

Har hämtat ut mina hörapparater nu och har mycket blandade känslor för dom! Dom gör ont, det brusar hela tiden, och jag hör mig själv hela tiden, men jag hör bra mycket bättre och man vänjer sig .......hoppas jag i alla fall   .

Försöker i alla fall ha dom flera timmar per dag men rätt skönt när jag får ta bort dom och "vila" öronen igen.

Äntligen klarat av 2 kurser till, en i cancersjukvården, bara en kvar nu innan jag är färdig utbildad specialiserad undersköterska i det och en 7.5 poängare i rehabiliteringsvetenskapen psykologiska aspekter, klarade tentan utan problem.    Började med 7.5 poäng i biologiska aspekter inom samma ämne i måndags. Kommer att bli mycket intressant tycker jag.

Fridens liljor!