tur att dom sitter fast! Nu har han  matat ord i 2 timmar och alla "fina" ord han kan, blandat med maaammmmaaaa! vad gör du? sover du? är du arg?

Så är livet här hos oss i diagnoslandet. Älskade lilla unge så trött jag blir    så gör du något och jag börjar skratta, jag vet jag borde inte men kan ju inte låta bli. Och så kommer kramen och orden, du är inte arg vaaaaa?

Jag vill att det ska vara aug snart så ni kan flytta hit på riktigt och vi kan få ordenlig vardag med skola och läxor, som det är nu så försöker vi trycka ihop livet varannan helg. Ni kommer på fredagar och du får ditt vanliga utbrott på lördagen (denna gången så kom ni på onsdag och utbrottet kom på torsdag) och så åker ni på söndagarna.

Det är för kort och för lite! Ni fattas mig hela tiden!!