och i natt börjar jag jobba igen.

En bra lång helg som har fungerat utan större tjafs och bråk.

Jag inser ju mer och mer att han har en dubbeldiagnos, framför allt så märks det när vi är bland folk eller om det ska göras saker som han inte är helt van vid.

Ibland så tänker jag att det bara är jag som tror att han har en dubbel diagnos, som jag inbillat mig men upptäcker lika snabbt  att det är så.

Det kan vara grimaserna, ljuden, orden eller alla rädslor som kommer fram.

Det kom en mal flygande och det blev panik, och alla frågor direkt.

"var kommer den ifrån?"

"är den farlig?"

osv osv och snurrande på stolen för att försöka hålla koll på den.

Han har rädslor för så mycker men mest för

insekter, krig, viss reklam på tv, Hitler, bränder

och väldigt fascinerad av

eld, vapen, tid (exakt hur många minuter tar det?)

Men framför allt så är han min lillaknas unge men goa kramar och roliga tankar, som får mig att skratta i flera dagar.       

// Knasmamman