känns det som! Går i ständig frustration att det inte händer saker, allt tar tid, beslut på kortis, avlastning, papper som väntar på att bli påskrivna, saker som vi ska få från habiliteringen. Så suck pust och lite mer suck!     Jag är så dålig på att låta saker ta sin tid och att inte kunna styra upp saker på en gång! Tänker väl för mycket som vanligt!

Samtidigt så är det massor som händer och hela tiden, och det känns som jag inte hinner det jag vill! Vet inte om det är hösten/vintern som redan nu säger sitt eller livet överlag?

 Med lillknas så står det still både med mat och framsteg, han är mest trött och vill vara själv, märks att han inte äter bra igen, både på humör och ork. Han har varit hemma i några dagar men ska till fritis i morgon och träffa sin assistent, så får några timmar att förhoppningsvis hinna träna på och klura på mitt grupparbete inom rehabiliteringsvetenskap.

våran "nattistjej" kommer i morgon för sista inskolning med lillknas och i helgen är det första gången som dom ska vara själva när jag jobbar natt, men det känns bra och han verkar tycka att det är ok.    Vi har hängt upp namn skylt i badrummet (viktigt ) och förberett så mycket som det går.

Fridens liljor!   

Bjuder på några bilder igen.