inser åter igen om vi "normala" tycker att det är svårt att hantera känslor så är det ännu svårare för våra barn med NPF. Efter en långvecka med många jobb nätter( fler än som jag ska ha, men ibland så blir det så) och en super duktig lillknas som varit duktig, när jag har varit tvungen att sova. Så brast det för honom totalt i går kväll och i morse.

Igår kväll med att jag blev tvungen att tjata om att han skulle sluta spela ( och jag vet att man inte ska göra det men klockan tickade och han lyssnade inte!) Det slutade med att han för första gången faktiskt slog mig, jag blev arg och sa  i från direkt men skadan var skedd redan.

Det tog en bra stund innan han blev lugn igen, och ville komma fram under täcket. I såna situationer är det inte alltid lätt att backa och se utifrån helikopter perspektivet, varför han gjorde så och vad det står för.

Imorse när jag kom hem så var han speedad och full med inte så trevliga ord, men vi kom i väg till skolan men sen brast det totalt, han blev super ledsen och började gråta i skolan, ville inte gå in till sin assistent utan bara hem.    Det tog oss över en timme att trösta och lugna innan det gick. Då krävs det mängder av lugn energi ( från en trött mamma som bara längtar efter en säng!) och som tur är en lika lugn assistent som vet hur han ska hanskas med lillknas. Vet inte vad som hände eller varför men gissar på att det blev för mycket med så många dagar med jobb för mig.  Det var skönt att vi lyckades att komma igenom det jobbiga och att han blev kvar i skolan. ( en seger både för honom och för mig) men vi kortade ner dagen lite grann.

Så hoppas på en lugn kväll och tidig läggning både för mamma och son   

Jag har åter igen turen som har en familj som ställer upp på mig när det behövs och jag är otroligt tacksam för det!    men  det är inget som jag kan ta för givet, så hoppas att det snart blir klart med avlastning och omsorg för hono och oss.

Fridens liljor!

 

pethra

8 oktober 2012 15:09

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag har bestämt att inte blogga mer nu, klarar inte av helt enkelt att bli bedömt, granskad, pratat om. Vi gör inga framsteg, finns inget positiv att berätta. Vi står och stampar i exakt samma spår som förra veckan och veckan innan det. MItt liv är...

på riktigt för lillknas, jag kämpar varje dag för att göra hans liv så enkelt och bra som möjligt! Med rutiner, bilder, scheman, mat som han äter så han kanske kan gå upp lite, möten och  någonstans även försöka vara en fungerande människa. Men nu må...

det finns inte mcyket att säga om något, har inte ord som inte låter som innan. Lika trött, sliten och less som igår och dagen  och många dagar innan det.  Vi kommer inte framåt alls. utan står kvar och trampar luft.  Hade hoppats på att vara ledig e...

är det mest hela tiden, jag har slut på ord. Ord och tankar som orkar hålla mig uppe ett tag till.  Jag trodde inte att jag skulle nå botten igen, inte så här hårt, brutalt, elakt. Jag vill inte lära mig något av det här, VILL INTE! Det enda jag k...

det gjorde Lillknas i dag när vi åt. Han har svårt att skära sin mat och brukar få hjälp med detta. Jag skar för stora bitar av köttet men tänkte att det ser han ju och tuggar mer noggrant. DET gjorde han inte! Han sväljer en stor bit och sätter den ...