det gjorde Lillknas i dag när vi åt. Han har svårt att skära sin mat och brukar få hjälp med detta. Jag skar för stora bitar av köttet men tänkte att det ser han ju och tuggar mer noggrant. DET gjorde han inte! Han sväljer en stor bit och sätter den ordentligt i halsen. Tackar min lyckliga stjärna för att jag har gått alla dessa HLR kurser och hållt i gång dom. Får ta i honom och kan göra buktryck, så köttbiten far över hela golvet och han kan andas igen.

Det var länge sedan som jag blev så rädd, naturligtvis så blev han arg och allt var mitt fel (ingår ju i hans värld, solen går upp mitt fel. När den går ner så är det mitt fel det med )

Lyckas ändå övertala honom att peta i sig lite mat, han behöver varje tugga som det är nu. Skolan säger också att det märks tydligt nu att han inte äter som han ska igen, orkar inte något och har ont i magen. VETE F... vad jag ska hitta på!! BUP har inte några bra ideér heller, bara ge honom allt han vill ha.

Fick en bra dag i alla fall bortsett från att bilen lyste med någon röd varningsgrej, så efter paniksamtal först till A sedan till verkstaden så vågade vi fortsätta åka till Ikea på utflykt. Hittade lite saker till köket, det har inte varit komplett innan men nu så kan jag laga mat igen.

Så en vecka fylld med jobb, kortis inskolning (håll alla tummar! att det går), papperskorgstömning för mig, bilkoll och om det blir som det var tänkt, även kvällsmat med dom som betyder något.   

Idag skulle min styvfar fyllt år, 4,5 månad sedan han gick bort och snart så har lilla mamma varit borta i 10 år! Märkligt är hur man aldrig slutar sakna, man har bara begravt det djupare   men det gör lika ont att ta fram det.

Nattens tankar och Fridens liljor