Ha nästan precis avslutat interljuv med lillknas psykolog och jag funderar.

Kommer man ihåg exakt vad som hände under en förlossning? När dom kunde fästa blicken, sa sitt första ord osv? eller är det bara jag som inte kommer ihåg??  Att idag sitta och pussla ihop alla delar för att kunna ställa en diagnos. Det blir lite "jaha, var det därför som han gjorde så".

När jag faktiskt inser att han aldrig har haft några vänner och lekt som sina syskon gjorde. Han har aldrig lekt rolllekar eller velat vara tillsammans i grupp utan satt helst och sitter helst själv nu med. 

Ikväll är det svårt att få ordning på alla tankar och funderingar, hur det kommer att bli! vad dom säger på måndag när vi ska träffas och få diagnos. Att det är något inom autism spektrat är klart men vad? Vad har han för framtid? Och vilken hjälp finns att få? Ge mig vertygen så att jag kan göra rätt!!

Känner mig nog mest ledsen och besviken på mig själv att jag inte sett och framför allt inte fattat tidigare att någon inte stämde. 

Om jag fattat innan, hade han sluppit en del av sin ångest då? Hade saker varit annorlunda eller hade vi varit på samma ställe som vi är nu? 

Han kommer ju alltid att var min lillknas oavsett diagnoser     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag har bestämt att inte blogga mer nu, klarar inte av helt enkelt att bli bedömt, granskad, pratat om. Vi gör inga framsteg, finns inget positiv att berätta. Vi står och stampar i exakt samma spår som förra veckan och veckan innan det. MItt liv är...

på riktigt för lillknas, jag kämpar varje dag för att göra hans liv så enkelt och bra som möjligt! Med rutiner, bilder, scheman, mat som han äter så han kanske kan gå upp lite, möten och  någonstans även försöka vara en fungerande människa. Men nu må...

det finns inte mcyket att säga om något, har inte ord som inte låter som innan. Lika trött, sliten och less som igår och dagen  och många dagar innan det.  Vi kommer inte framåt alls. utan står kvar och trampar luft.  Hade hoppats på att vara ledig e...

är det mest hela tiden, jag har slut på ord. Ord och tankar som orkar hålla mig uppe ett tag till.  Jag trodde inte att jag skulle nå botten igen, inte så här hårt, brutalt, elakt. Jag vill inte lära mig något av det här, VILL INTE! Det enda jag k...

det gjorde Lillknas i dag när vi åt. Han har svårt att skära sin mat och brukar få hjälp med detta. Jag skar för stora bitar av köttet men tänkte att det ser han ju och tuggar mer noggrant. DET gjorde han inte! Han sväljer en stor bit och sätter den ...