men lillknas har både badat, tagit medicin, slutat spela när jag sa och ligger i sin säng och kollar film! 

Efter en helg som kan kallas för en blandad kompott av kaos och må gott.

Fredagen var totalt kaos med månadens utbrott som avslutades med stora tårar och en lillknas med ångest. Vet inte vad som hände, vad som gjorde att det brakade loss, men loss gjorde det. Så illa så jag fick gå till grannarna och förklara dagen efter.

Jag misstänker en veckas lov, hemma hos sin pappa utan vanliga rutiner med en hel hög syskon ( av olika åldrar), stress över att vi ska göra sista utredningen i morgon i Stockholm och att det bara gick fel i huvuvdet.  Med facit i handen, så reagerade han över ljud redan under kvällen och tyckte att alla pratade högt, men tyckte att jag kunde avstyra det riktigt bra ( vilket det inte gjorde).

När det blir så här illa så är det bara att rida ut stormen och stå kvar, vad som än händer! Det går inte att hålla fast en kille som är så uppe i varv och arg utan man får bara stå i vägen och vara lugn. Det som är jobbigt är att det är  bara jag som kan ta det ( det blir bara värre om andra skulle försöka) och ska ta det! Både han och jag är totalt helt slut efteråt. Han med ännu  mer ångest för vad som har hänt och rädd för att jag ska vara arg.(vilket jag aldrig är på honom!) och jag som är arg på skit diagnoser som styr och ställer med lillknas!

Lördagen gick i solen tecken, med mat som gled ner, spel som fungerade, och en glad och nöjd kille!  En mamma och man som gick promenad, fixade på tomten och på kvällen drack gott och bara hade det bra! Så behövligt för själen.

Söndagen fortsatte i samma stil med gårdagens mat som lunch (favorit i repris, Lasange!) och utflykt till Ida och kollade hennes hästar och fick hö( han satt i bilen men var med i alla fall), till nu.

 Så nu håller jag tummar och tår att natten blir bra och att morgonen fungerar som den ska, så vi kommer med tåget när vi ska för att först träffa Faster Liselott och sen på utredning.

Fridens liljor