har lillknas asperger och adhd  och sin ångest som äter på honom och det betyder enkelt att 24/7 har jag en son med funktionshinder som gör att han inte fungerar som andra barn.

Jag andas och tänker lillknas dygnets flesta timmar, på hur jag som hans mamma kan göra hans liv till en bättre värld, där han kan få den hjälp och det stöd han behöver för att kunna få må så bra som det bara går!

Det är ingen skillnad mellan mig och den föräldern som har ett barn som sitter i rullstol, förutom att rullstolen syns. Gör det,det barnen mer funktionshindrad då?

Det gör ont att se blickarna som lillknas får när han inte fixar att vara i en affär eller när han inte förstår varför inte tåget kommer i tid! Det gör så ont att se hur hans kropp skriker efter näring och att vilja förstå varför folk gör som dom gör.

Han blir inte arg med flit! Han behöver inte få veta alla fel han gör, jag lovar han vet dom ändå!

Kan ni som inte har barn med diagnos oavsett vilken, förstå vilken lycko känsla det är när man har en bra dag där han äter mer än ett glas fil och kakor och när han säger "jag är hungrig", jag vill ha mer mat!

Jag skulle aldrig välja bort honom men jag skulle om jag kunde göra honom så frisk , så att han slipper det som gör mest ont. Han är min lillknas, en älskad lillebror till mina större knasbarn. en älskad knasunge i en stor knasfamilj       

min älskade lilla knasunge har åkt till sin pappa i en vecka nu och jag måste vänta ända tills på fredag innan vi kan fortsätta läsa "dum mamma till salu"! En av våra nya kvällsrutiner, att läsa tillsammans i en bok, jätte mysigt och rogivande för honom, och för mig med så klart!

Han ringde förut och sa att han saknade mig och han såg jätte knasig ut med en sån där som man har chips i på huvudet.    men att han inte alls hade ätit det utan skruvar i stället. Härliga unge!

Och jag forstätter att foga ihop alla pussel bitar en efter en, tröttsamt att man måste använda lim ibland bara.

Och jag inser mer  och mer att ha barn med funktionshinder av varierande sort kan vara både ensamt och ledsamt men man får väl bara vad man klarar av (som tur är!)

Men som alltid glad och otroligt tacksam över min fina familj som står ut med oss    

Fridens lijor