men är inte det utan rätt ofta bekymrad och har den rätten anser jag som människa som person.

Jag har alltid eller vilket fall många bollar i luften och har dom i bra ordning, har alltid varit sådan och alltid fixat det också!

Men lillknas diagnoser och omfattningen på dom fick mig på knä ett tag, jag har sörjt och gör så fortfarande. Att ha ett barn med funktionshinder oavsett art/sort eller form är en sorg, bilden jag hade om och hur mina barn skulle lyckas i livet eller bilden om hur jag skulle leva mitt liv, har ruskats om och det ordentligt!

Och saker gör det tyvärr inte lättare när det finns personer som jag måste ha kontakt med som jag önskade inte skulle finnas eller ha funnits i mitt liv alls, men som nu gör det.

Som inte bara har förstört så mycket i mitt liv utan nu även för barnen och där gick min gräns för vad som är ok!  Men nu står jag stadigt igen och har alla bollar på rätt köl i luften, listan med alla måsten har minskat, planer för både hösten och framtiden är gång. Så nu kör vi igen  

Men nog om det! Så glad att jag har mitt    och min underbara familj som orkar lyssna när jag har behovet att få ösa ur mitt lite dynga.

Och snart så kommer lillknas hem för gått som jag längtar!!

Andra bra saker i mitt liv, är att jag har hittat min rara vän som jag tappade bort ( Tyvärr) ett tag och vi tillbringade 3 timmar i skogen där vi plockade en massa blåbär och snackade om livet i smått och stort.

Och när man inte hör varandra så bra, då fungerar det alltid att kasta blåbär för att få uppmärksamhet   . Hoppas att vi kan göra om det snart igen, både skogen och blåbärs plockningen.

Så skönt för själen, älskar att vara ute i skogen och plocka bär.

fridens liljor    

 

Cecilia

18 juli 2012 00:24

Jag förstår precis hur du känner dig :( Jag brottas också med människor som man tyvärr måste ha kontakt med fastän det gör mer skada än nytta.. Tusen och åter tusen styrkekramar till dig. Du är en toppenmamma med ett stort varmt hjärta :) (Skogen är avkopplande och harmonisk)

http://skruttmamman.blogspot.com

knasmamman

18 juli 2012 00:34

och det konstigaste är att man en gång i tiden ändå valde att ha dessa människor i sitt liv?!?!

Men något gott fick man ur det hela, en hög med busbarn:)
styrkekramar till dig med!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag har bestämt att inte blogga mer nu, klarar inte av helt enkelt att bli bedömt, granskad, pratat om. Vi gör inga framsteg, finns inget positiv att berätta. Vi står och stampar i exakt samma spår som förra veckan och veckan innan det. MItt liv är...

på riktigt för lillknas, jag kämpar varje dag för att göra hans liv så enkelt och bra som möjligt! Med rutiner, bilder, scheman, mat som han äter så han kanske kan gå upp lite, möten och  någonstans även försöka vara en fungerande människa. Men nu må...

det finns inte mcyket att säga om något, har inte ord som inte låter som innan. Lika trött, sliten och less som igår och dagen  och många dagar innan det.  Vi kommer inte framåt alls. utan står kvar och trampar luft.  Hade hoppats på att vara ledig e...

är det mest hela tiden, jag har slut på ord. Ord och tankar som orkar hålla mig uppe ett tag till.  Jag trodde inte att jag skulle nå botten igen, inte så här hårt, brutalt, elakt. Jag vill inte lära mig något av det här, VILL INTE! Det enda jag k...

det gjorde Lillknas i dag när vi åt. Han har svårt att skära sin mat och brukar få hjälp med detta. Jag skar för stora bitar av köttet men tänkte att det ser han ju och tuggar mer noggrant. DET gjorde han inte! Han sväljer en stor bit och sätter den ...